Galler

Mobbning kan börja med orättvisor

2012-11-26

– Mycket ska man tåla, men här går gränsen, säger Ståle Einarsen, mobbningsforskare från Bergen i Norge. Mobbning uppstår ur obearbetade konflikter. I botten finns alltid orättvisor och de grundar sig i dålig ledning. Mobbning är ett brott mot arbetsmiljölagen.

 

Ståle EinarsenStåle EinarsenPå arbetsplatsen är vi dömda att samarbeta med människor vi inte har valt och kanske hade undvikit om vi kunnat. Det är i sig en påfrestning. Att dessutom ha en chef över sig är en ännu större påfrestning, en av livets största. En annan människa kan bestämma över dig och när och hur du ska göra något.

– Det finns en vilande konflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Oftast sammanfaller intressena inte, säger Ståle Einarsen, professor vid Bergens universitet, där han leder en forskargrupp om mobbning. ”Studier i orättvisa” kallar han sitt arbete.

Han besökte nyligen Stockholm för att föreläsa på seminariet ”Working life.”

– Känslan av orättvisa uppstår snabbt. Den leder till konflikt som kan leda till aggressioner, mobbning och till sist utstötning om ingenting görs.

En huvudorsak till mobbning är att ledning saknas eller att ledningen är orättvis.

Kartläggningar av arbetsmiljön visar också att mobbning har sitt ursprung i rollkonflikter och en oklar ledning. I en rollkonflikt vet man inte vad som förväntas av en.

– Det skapar irritation, frustration och konflikter som kan leda till mobbning. Mobbning beror alltså på det sociala klimatet och problem med rollerna på arbetsplatsen.

 

Bra ekonomi – mindre mobbning

Han skiljer på rovmobbning och varselmobbning. Det senare är när någon säger ifrån om orättvisor, en visselblåsare. Dessa riskerar att bli mobbade. Rovmobbning är när någon med makt ger sig på någon utan makt.

I Skandinavien är den vanligaste mobbningsformen att konflikter eskalerar.

– Konflikter måste vi klara av att hantera och de flesta löser sig själva utan att man för den sakens skull behöver hamna i samförstånd. Personalavdelningen kan kopplas in. Men när konflikterna eskalerar blir de någonting som ingen behöver finna sig i.

I Norge var det för 20 år sedan 8 till 10 procent av arbetstagarna som kände sig mobbade. Idag har den siffran sjunkit till cirka 5 procent.

– Fler fall går till personalavdelningen i tid och ekonomin har blivit bättre. Det är enklare att få nytt arbete om man vill lämna sin arbetsplats, påpekar han.

På 1990-talet kunde det hända att personer arbetade i samma organisation i 40 år och hierarkierna ledde till kamp om högre positioner. Idag är arbetslivet mer flexibelt och det är lättare att byta jobb.

Mobbning finns i hela världen. Mycket eller litet mobbning har med landets ekonomi och klimat att göra. Den är värst i fattiga länder och i de som är mycket kalla eller varma.

 

Inte ditt eget fel

De länder som ligger över genomsnittet i världen bör arbeta mer förebyggande. De skandinaviska länderna ligger under genomsnittet och då är förebyggande arbete inte så effektfullt.

– I vissa verksamheter är siffran högre och där är ett förebyggande arbete nödvändigt, säger Ståle Einarsen.

Måltavla för aggressioner.Måltavla för aggressioner. Svaret är nej på frågan om vissa personer är mer sårbara för mobbning. Mobbningsoffer är inte ”besvärligare” än andra människor. Om chefen däremot är dominerande, härsklysten eller kall kan mobbning uppstå.

– Hälften av norrmännen kan vi kalla ganska besvärliga människor, enligt forskningen, men de blir inte alla mobbade ändå, förtydligar han.

Det finns inte heller en offerpersonlighet. Personligheten har litet med mobbningen att göra, det visar massiva forskningsresultat. Är man osäker och sårbar ökar dock sannolikheten för att man rapporterar mobbning.

Mobbning kan leda till psykiska problem, men det är inte nödvändigtvis tvärt om, att det är de med psykiska problem som blir mobbade. Men när mobbning väl har uppstått kan eventuella psykiska problem göra en person mer sårbar. Det visar fem års forskning i Bergen.

Det är en utmaning att hantera den mobbning som finns eftersom många människor far illa. Där har samhället, arbetsgivarna och arbetsplatserna ansvaret. Kartläggning av arbetsmiljön är viktigt. Har arbetsgivaren en policy underlättar det. Dessutom finns det ett ramavtal på europeisk nivå och en föreskrift i Sverige om kränkande särbehandling och hur en den ska hanteras, förutom arbetsmiljölagen.

– Om någon i en kartläggning uppger sig vara mobbad är det ett brott mot lagen och det är arbetsgivarens plikt att lösa problemet, påminner Ståle Einarsen.

Arbetsgivaren ska göra en undersökning som liknar en polisutredning. En sådan undersökning är konfidentiell och intern och alla på avdelningen är inblandade. En sådan metod används i Norge, och kallas Faktaundersökning. Det finns också metoder från Storbritannien.

– Mycket måste man tåla men det går en gräns vid brottsbalken. Arbetsmiljölagen är tydlig här, säger han.

I andra kapitlet, andra paragrafen i Arbetsmiljölagen står till exempel att arbetet ska planeras så att det kan utföras i en sund och säker miljö.

Nadja Jotun 23 april, 2014 - 22:07

Reglerat i lag låter ju fint, men fungerar inte i verkligheten. Jag är en symptombärare/syndabock och visselblåsare. Då jag påtalade psykosociala brister i arbetsmiljön blev jag inte bara psykiskt utesluten utan placerades dessutom fysiskt i ett annat arbetsrum, dock utan arbetsuppgifter. Till salen hör att jag var mycket uppskattad av elever och deras föräldrar (Ja, jag var lärare). Inte ens eleverna fick jag behålla och någon psykosocial utredning utfördes inte förrän fyra månader efter att jag suttit isolerad där jag satt isolerad i ytterligare två månader. Jag bröts således ner genom att fråntas känsla av sammanhang och mening, kasam- det mycket väl kända begreppet inom pedagogiken. Därmed vill jag ha sagt att nedbrytningen var medveten från ledningens sida. ATG en psykosocial utredning trots allt utfördes, om än alldeles för sent och därför värdelös, berodde enbart på att jag hotade med att koppla in Arbetsmiljöverket för en 66a anmälan. Det är naturligtvis bara det fackliga ombudet som kan begära det, men servilaste ju inte min chef och inte ombudet heller verkar det som. Nu har jag aktivitetsstöd och är föremål för den arbetsmarknadspolitiska åtgärden. Med lärarexamen och ytterligare universitetskurser ovanpå det, är det inte säkert att jag någonsin kommer att kunna återgå till arbetslivet igen. Jag är helt enkelt för rädd, och jag har inte någon som helst lust till att bidra till samhället som svek. / nadja

Gäst 2 februari, 2015 - 11:46

Ungefär detsamma hände mig då jag tog upp svåra arbetsmiljöproblem efter bara ett år i en för mig ny arbetsgrupp. Problem som man haft på denna arbetsplats i många år men aldrig lyckats komma till rätta med. Jag blev mycket illa bemött av både sjuksköterskor och arbetsledning och fick t.o.m en varning som grundats på hörsägen som inte ens stämde! Den chefen som vi då hade beslöt sig bara för att tro på den som sa det eftersom jag "ju redan mådde så dåligt"! Jag höll på att bli ett nervvrak då även arbetsmiljöenheten vände mig ryggen. Det slutade förstås med att jag inte orkade gå till mitt arbete och blev sjukskriven. Gjorde en skadeanmälan tillsammans med min chef och skrev också en Lex Sara eftersom även patienter varit inblandade men INGENTING verkade tas på allvar. Tvärtom verkade dom bli rädda och dra sig undan! Då personalspecialisten kopplades in blev det ännu värre och hon rådde mig att söka arbete i en annan enhet! Detta erkände hon aldrig att hon hade gjort då jag efteråt påtalade det för henne! Det blev jag som fick gå till psykolog i flera veckor och det slutade med att även hon sa att det var ingen ide för mig att processa eftersom jag inte hade bevis på allt som sagts och gjorts. Hopplösheten var total och med denna bakgrund fick jag så flytt till annan avdelning men på samma arbetsplats och jag lovar att jag fortfarande får känna av att jag VÅGAT SÄGA IFRÅN och INGENTING har gjorts vad gäller arbetsmiljön. Vi får se hur länge man orkar för precis som du så känner jag mig fruktansvärt SVIKEN. Då den nya chefen kom hade hon inte ens fått veta allt som hänt vad gäller min anmälan!

eva 28 april, 2014 - 13:56

Tack för ditt inlägg!

Eva

Gästen 12 september, 2014 - 10:08

Att arbetsgivaren "har en policy" betyder INGENTING!
Det är bara en text som någon kopierat och lagt upp för att man ska slippa få Arbetsmiljöverket på sig.
Högsta chef gör också gärna "ett uttalande om att trakasserier är otillåtna" och återgår sedan till att kränka sitt/sina offer.
Att få hjälp av en mellanchef eller HR genom att peka på vad som står i "policyn" leder ingen vart.
Är man utsedd till offer/syndabock kan man inte lyssnas på. Man har INGA RÄTTIGHETER längre.

Siv Othen 1 februari, 2015 - 18:18

Hej så sant så sant.Jag vet jag stämde min arbetsgivare med hjälp av utomstående advokat. Arbetsgivaren blev ålagd att betala ut 2 skadestånd till mig ett för kränkande
Särbehandling i arbetslivet. Min bok GÄVLA arbetsplats innehåller dagboksanteckningar under 6 års helvete på arbetsplatsen plus insatta domstolshandlingar.vill du veta mer mejla då till mig. Siv.othen@hotmail.se

Vill du annonsera?

För priser mm maila Anna Holmgren

email: ana.holmgren@gmail.com

 

Kalendarium

2018-04-10

Seminarium om handeksem

Välkommen till ett seminarium om handeksem som anordnas av Hudkliniken och Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro i samverkan med Svenska sällskapet för arbets- och miljödermatologi (SSAMD) och Medicinska vetenskaper Örebro Universitet

Nyhetsbrev

Håll dig informerad om våra senaste nyheter!

Annons:

TYA maj 2013-2014

Annons:

Annons: Transport förebygger